Erica, 2006, e. Balougran Z u. Amaryllis e. come Fast xx, sto
Rebecca Karlsson är Ericas nya ägare och ekipage har redan hunnit visa sina framhovar på tävlingsbanor både i hoppning och dressyr.
Så här konstaterar Rebecca om deras sista tävling:
"Erica tyckte att hindren var för små i helgen. Vi får hoppa större hinder nästa gång."
Så är det säkert. Hinderhöjd är inte det sm skrämmer.
Gardenia, 2008, sto, e. Jaguar Mail u. Backsippa e. Landlord
Gardenias nya ryttarinna Sofia Andersson kommer att gå långt med sin nya samarbetspartner.
Denna meddelande fick vi 20140511
Hej !
Jätte kul att du följer Gardenias resultat. Gardenia mår bra och Sofia älskar henne. Året har börjat bra med placering i H 90 fälttävlan i Mantorp. Sofia debuterade sedan Lätt Klass 2 helger senare också i Mantorp med toppresultat i dressyren med 69.52% och en felfri hoppning. Sedan på terrängen skötte sig Gardenia jättebra, fick två stopp helt på hennes orutin än. Vi ska till Tågarp i juni om ni är intresserade att se henne.
Här är länkar till senaste starten i Mantorp.
http://youtu.be/3aN99ZmV2-w
http://youtu.be/2OeBv0nXcC8
Så klart är vi intresserade. Ses i Tågarp Sofia, Christina och Gardenia
Denna meddelande fick vi 20140511
Hej !
Jätte kul att du följer Gardenias resultat. Gardenia mår bra och Sofia älskar henne. Året har börjat bra med placering i H 90 fälttävlan i Mantorp. Sofia debuterade sedan Lätt Klass 2 helger senare också i Mantorp med toppresultat i dressyren med 69.52% och en felfri hoppning. Sedan på terrängen skötte sig Gardenia jättebra, fick två stopp helt på hennes orutin än. Vi ska till Tågarp i juni om ni är intresserade att se henne.
Här är länkar till senaste starten i Mantorp.
http://youtu.be/3aN99ZmV2-w
http://youtu.be/2OeBv0nXcC8
Så klart är vi intresserade. Ses i Tågarp Sofia, Christina och Gardenia
Echinacea, 2006, sto, e. Balougran Z u. Vallmo e. Come Fast xx
Echinacea är såld till Emma Gynning som vet att denna fantastiska ston har det extra i sig för att kunna gå riktigt långt. Hennes utveckling kan man även följa på Emmas hemsida www.emmagynning.se
Vi har hunnit se ekipage på tävlingsbanor redan några gånger och det är bara så fantastiskt att se hur Eci har utvecklats.
Bally Thyme, 1999, sto, e. Lasandos u. Bally Rina ue. Raldo Polo
Numera ägs Bally Thyme av Emelie Johansson. Här berättar Emelie själv om henne:
"Jag var 16 år när jag fick henne, jag hade mest ridit ponny och tyckte hon var as häftig! Hon gick från noll till 100 på bara några månader, vi hade efter första året tillsammans redan startat 135 med 4 fel. Hon vann också sina två starter i lokal LB dressyr, de enda jag startat.
Sen har de så klart varit upp och ner, som det alltid är. När man ridit i hop sig ville man ju att hon skulle bli riden efter mitt sätt. Nu är hon det och jag stormtrivs med henne. I år blev hon sexa i en nationell 130 uppe i Falun på Dala hoppet, vi utsågs även till bästa värmländska equipage på Equality Line horse show i år. Tyvärr fick hon svår mugg i slutet på sommaren och känslig som hon är har det inte gått att hoppa henne fullt ut, så 140 debuten har fått vänta. Men hon är 11 år och superfräsch, så jag tror de finns både ett eller kanske två snäpp kvar upp i klasserna.
Hon är en speciell dam som man får hantera som en prinsessa, och tuff är hon när man sitter upp.
Men jag är som sagt jätte nöjd med detta fina sto! Jag ska aldrig sälja henne, hon har ju en riktigt trevlig stam så de är fint och avla på sen när det blir dags för det."
"Jag var 16 år när jag fick henne, jag hade mest ridit ponny och tyckte hon var as häftig! Hon gick från noll till 100 på bara några månader, vi hade efter första året tillsammans redan startat 135 med 4 fel. Hon vann också sina två starter i lokal LB dressyr, de enda jag startat.
Sen har de så klart varit upp och ner, som det alltid är. När man ridit i hop sig ville man ju att hon skulle bli riden efter mitt sätt. Nu är hon det och jag stormtrivs med henne. I år blev hon sexa i en nationell 130 uppe i Falun på Dala hoppet, vi utsågs även till bästa värmländska equipage på Equality Line horse show i år. Tyvärr fick hon svår mugg i slutet på sommaren och känslig som hon är har det inte gått att hoppa henne fullt ut, så 140 debuten har fått vänta. Men hon är 11 år och superfräsch, så jag tror de finns både ett eller kanske två snäpp kvar upp i klasserna.
Hon är en speciell dam som man får hantera som en prinsessa, och tuff är hon när man sitter upp.
Men jag är som sagt jätte nöjd med detta fina sto! Jag ska aldrig sälja henne, hon har ju en riktigt trevlig stam så de är fint och avla på sen när det blir dags för det."
Dragon, 2005, vallack, e. Roderick u. Vallört e. Cortus
Chickory, 2004, sto, e. Roderick u. Bally Rina e. Raldo Polo
Chickan är såld till Natalie Peterson. Efter några månaders lugn och kärleksfull hantering har denna känslig häst hittat förtroende för sin matte. Tack vare Natalies tålamod och bra ridning har ekipage kommit riktigt i gång och hinderhöjd kommer inte att vara nånting som stoppar dem.
Curry, 2004, vallack, skimmel e. Landlord u. Princess Modena xx e. Prince Sabo xx
Curry är såld till Kim Johansson och befinner sig numera i Sala. En underbar, personlig häst som ingen kan passera utan att lägga märke till honom.
Kim har berättat oss att ekipaget har börjat tävla och allt går mera än bra. Tack vare att Kim är duktig och vettig ryttare har hon get Curry tid att anpassa sig och nu får hon betald för sin tålamod.
Backsippa, 2003, sto, e. Landlord u. Princess Modena xx e. Prince Sabo xx
En klok, snäll och trevlig häst som fick två fina föl: Gardenia och Fortunella.
Backsippa såldes till Catherine Bogomoloff i Ekerö.
Fagus, 2007, vallack, e. Ronaldinho u. Angelika xx e. Troon xx
Fagus har blivit Natalie Janssons kompis och kommer att ha det super trevligt och bra hos henne. Dessa två kommer att ha många roliga och aktiva stunder tillsammans då Fagus nöjer sig inte med endast lugn och tyst tillvaro.
I bilden hoppar ekipage i Skromberga 2012.
"För exakt ett år sen (20110905) var jag på djursjukhuset i Helsingborg för att besikta vad som skulle bli mitt livs bästa investering. Lilla Fagus kunde ingenting men nu ett år senare lyssnar han på namnet Ronny och hoppar felfritt i 110. Vilken resa vi haft jag & min guldklimp! Och än är den inte slut :D"
Amaryllis, 2002, sto, e. Come Fast xx u. Ingefära e. Maraton
Ett högställt kompakt sto. Hon har fått två föl: Erica och Flox. Amaryllis är en underbar lättriden häst som har både hopp och gång. Amaryllis tävlas i dressyr, hoppning och fälttävlan med goda resultat.
Akleja, 2002, e. Loran u. Mynta e. Billion xx
Ett högställt kompakt sto. Hon har fått ett föl: Edelweiss. Akleja är mycket positiv för arbete och vill göra allt och lite till för att vara till lags. En häst som har mycket motor i sig och hjärta av guld. Akleja har tävlats i alla grenar med vinster och placeringar.
Blåeld, 2003, vallack, e. Loran u. Mynta e. Billion xx
Blåeld blev såld till Brasilien efter att har blivit utbildat av Elisabeth Östberg inom dressyr.
Angelika xx , 2002, e. Troon xx u. Princess Modena xx e. Prince Sabo xx
Angelika har bra gång för att vara fullblod. Mamma var sprinter och det har hon ärvt. När flocken sätter igång så är Angelika i täten snabbt som blixt. Hon är en lugn och fin mamma till sina föl som har i sin tur ärvt Angelikas bra lynne och snabbhet.
Bally Donna, 2003, e. Roderick u. Bally Rina e. Raldo Polo
Bally Donna är mycket en känslig dam. För att klara henne måste man vinna hennes förtroende. Hon är lättlärd och lydig och hon kan hävda sig både på dressyr- och hoppbanor.
Daisy, 2005, e. Quinar Z u. Vallmo e. Come Fast xx
Daisy är en högställd kompakt häst som är lättlärd och modig. Tittar man på hennes härstamning så spår det framgångar på hoppbanorna. Hon är okomplicerad att rida och orädd även för de "farligaste" hinder. Daisy har fått ett föl 2009, Hyacint.
Flox Z, 2007, vallack, e. King de Revel Z u. Amaryllis e. Come Fast xx
En riktig framtidsstjärna. Ingen hinder är för svår att övervinna. Gångartsmessigt skulle han också gå hela vägen. Hoppning är inget problem för denna fantastiska häst.
Flox utbildas och tävlas av Linnea Ohm och i dagens läge har ekipage startat 13 gånger och nollat alla, sist 1,15 m och 1,20 m.
Viol, 2001, sto, e. Roderick u. Tasha xx e. Brustolon xx
Viol ägs av Monica Müller som tävlar henne framgångsrikt i dressyr. Viol blev betäckt 2008 och vi ser framemot att se hennes föl. Innan dess hann hon gå fälttävlan med den äran med Stina Åsberg på ryggen.
I dagens läge 2014 har Viol hunnit tävla CNC* i Tranemo och blivit sjätte placerad med sin nya ägare Malin Kjellström i sadeln.
Vallmo, 2001, sto, brun, e. Come Fast xx u. Ingefära e. Maraton
Vallmo ägs och rids av Sune Eriksson och så här skriver han om Vallmo:
Det är hyggeligt att rida en häst som Vallmo, eller Molly som hon heter till vardags. Hon är något man bara kan drömma om när man som jag är litet äldre och vill ha en positiv, kapabel och samarbetsvillig häst. Hon är ju definitivt ingen kelgris, det är bara på nåder som man får klappa om henne, men under ridningen visar hon väldigt mycket samförstånd och glädje.
Så här skrev Tina Lundin om Vallmo när hon var hos henne för utbildning:
"Pinglan är tillbaka.
I början av 90-talet träffade jag en underbar häst, som var döpt till Ingefära. Nåja, ska jag vara riktigt ärlig var hon inte så underbar från början. Hon var ganska fet och dåligt riden, men när vi hade lärt känna varandra så lyckades vi prestera, alltifrån vinst i debutant fälttävlan till placering i internationell tvåstjärnig klass och mycket bra resultat i svår nationell fälttävlan. Hon fick smeknamnet Pinglan av mig. Det var min absolut bästa häst. Vi ingick i landslaget i fälttävlan –95 och jag dyrkade och älskade henne. Tyvärr fick hon en senskada och fick flytta tillbaka till uppfödaren/ägaren Hans Rosenqvist för att göra nytta i avelsboxen. Hon fick två fina stoföl e. Come Fast, en fullblodshingst som själv gått svår hoppning. Det första fölet döptes till Vallmo och hon fick i rask fart två egna fina föl.
I början av sommaren kom Vallmo till mig för att bli tävlingshäst. När jag satte upp på henne första gången fick jag tårar i ögonen. Det var exakt samma känsla som att sitta på Pinglan. Från början var Vallmo väldigt försiktig och lite svag i sin bjudning. Hennes mamma var som en stridsvagn att rida, alltid full fart framåt, så jag blev först lite besviken.
Vi startade några hopptävlingar och tränade lite på terrängbanan. Vallmo gjorde allt bra, men lite försiktigt. Jag bestämde mig för att prova henne i ”galoppbacken” hemma bakom vårt eget fullblod. Vallmo pinnade på riktigt bra, hon kämpade och jobbade för att hänga med Valle. Helgen efter tävlade jag hoppning igen. Hon bockade och busade på framridningen och fick massor med beröm för det. Hoppade lekande lätt runt felfritt med jättefin bjudning. Nu blev jag sådär rörd igen – som man kan bli när man jobbar med djur och något nytt, något spännande händer – jag fick tårar i ögonen igen – Pinglan 2 hade vaknat! Hennes mamma, som galopperar på de gröna ängarna hade varit mycket stolt.
Hälsningar från Tina Lundin och Pinglan 2."
Ulmus, 2000, vallack, e. Roderick, u. Tasha xx e. Brustolon xx
Så här berättar Ulmus ägare Linda Nyberg:
"Hej!
Jag heter Linda och det är jag som har eran uppfödning Ulmus sen maj 2008. Jag köpte honom som hopphäst. Vi fick en placering första sommaren i en 1m-klass men Ulmus tycker att dressyr är roligare. Vi har under de senaste åren startat olika klasser i LB och vann förra helgen (5-7aug 2011) en dryssyrcup hos Gripens RF. Vårt bästa resultat är ifrån den helgen när vi vann LB:2an på 69%. Vi debuterade även LA den 13aug och fick 62,58%. Vi tränar regelbundet för tränare i dressyr och hoppning. Vi tävlar LB/LA dressyr och 1m hoppning. Hoppningen har börjat gått framåt på sistone eftersom han blivit så lydig i dressyren. Men vi hoppar mest för skojs skull. Ska försöka starta lite fälttävlan också om vi hittar någon att träna för i Stockholm. Vi tog fälttävlansmärket 2009 för Mathias Gustafsson. Jag har haft mycket roligt med Ulmus genom åren och mycket tack vare att han är så snäll att lasta och hantera i stallet. Nu ser vi fram emot höstens tävlingstermin och hoppas att vi har många år kvar framför oss.
Mvh Linda Nyberg"
Bilder är tagna av Annika och Albin Nyberg
"Hej!
Jag heter Linda och det är jag som har eran uppfödning Ulmus sen maj 2008. Jag köpte honom som hopphäst. Vi fick en placering första sommaren i en 1m-klass men Ulmus tycker att dressyr är roligare. Vi har under de senaste åren startat olika klasser i LB och vann förra helgen (5-7aug 2011) en dryssyrcup hos Gripens RF. Vårt bästa resultat är ifrån den helgen när vi vann LB:2an på 69%. Vi debuterade även LA den 13aug och fick 62,58%. Vi tränar regelbundet för tränare i dressyr och hoppning. Vi tävlar LB/LA dressyr och 1m hoppning. Hoppningen har börjat gått framåt på sistone eftersom han blivit så lydig i dressyren. Men vi hoppar mest för skojs skull. Ska försöka starta lite fälttävlan också om vi hittar någon att träna för i Stockholm. Vi tog fälttävlansmärket 2009 för Mathias Gustafsson. Jag har haft mycket roligt med Ulmus genom åren och mycket tack vare att han är så snäll att lasta och hantera i stallet. Nu ser vi fram emot höstens tävlingstermin och hoppas att vi har många år kvar framför oss.
Mvh Linda Nyberg"
Bilder är tagna av Annika och Albin Nyberg
Ulex, 2000, vallack, e. Leuten I u. Persilja e. Helwan
Ulex befinner sig numera i Stockholmstrakter hos AP ridutveckling. Så här beskriver Anna Ulex:
Ulex (Lilla U) Leuten - Helwan
Född 2000
Utbildad La/Msv. En pigg och energisk häst som känns större att rida än han ser ut. Det är en känslig häst som kräver en stadig och stabil ryttare.
Rabarber, 1997, vallack, e. Hand in Glove xx u. Mynta e. Billion xx
Rabarber började sin karriär som tävlingshäst i dressyr. Han var placerad i varje tävling han deltog med Helene Johansson i sadeln.
Efter denna period tog Johan Lundin över och omskolade Rabarber till fälttävlanshäst. De var ett mycket lovande ekipage och hade strålande framtid framför sig. Enligt Johan var Rabarber den bästa hästen han tills dess hade ridit. Lydig och modig häst med kapacitet. Johan tävlade flera internationella tävlingar med Rabarber. Den sista tävlingen blev i Kreuth i Tyskalnd där de blev femma i en CCI** tävling med 120 starter.
Tyvärr fick Rabarber tarmvred och kunde inte räddas.
Efter denna period tog Johan Lundin över och omskolade Rabarber till fälttävlanshäst. De var ett mycket lovande ekipage och hade strålande framtid framför sig. Enligt Johan var Rabarber den bästa hästen han tills dess hade ridit. Lydig och modig häst med kapacitet. Johan tävlade flera internationella tävlingar med Rabarber. Den sista tävlingen blev i Kreuth i Tyskalnd där de blev femma i en CCI** tävling med 120 starter.
Tyvärr fick Rabarber tarmvred och kunde inte räddas.
Persilja, 1995, sto, e. Helwan u. Mynta e. Billion xx
Persilja såldes till Finland och hon har fått ett föl.
Ingefära, 1986, sto, e. Maraton u. Etternässla e. okänd
Ingefära tävlades av Tina Lundin i fälttävlan. Den första tävlingen de deltog i Tranemo vann ekipaget och de blev svenska mästare i lag två gånger under 90-talet. Tillsammans deltog de internationell tre stjärnig fälttävlan i Bunge, var de blev placerade som trea.
Tyvärr tog Ingefära sig en senskada och vi tog henne i aveln. Ingefära fick två helsyskon Vallmo och Amaryllis e. Come Fast xx. Av dessa finns Vallmo hos Johan och Tina Lundin för vidare utbildning i fälttävlan. Vallmo har hunnit ha två föl: Daisy e. Quinar Z och Echinacea e. Balogran.
Vallmo är en mycket positiv häst som vill vara sin ryttare till lags. Hon är mycket känslig och har bra balans. Hon är försiktig av sig och har öga för hinder. Vi ser framemot att se henne på tävlingsbanor. Enligt Johan och Tina är hon ett snäpp bättre än sin mor Ingefära.
Så här skrev Tina Lundin om Ingefära:
Tyvärr tog Ingefära sig en senskada och vi tog henne i aveln. Ingefära fick två helsyskon Vallmo och Amaryllis e. Come Fast xx. Av dessa finns Vallmo hos Johan och Tina Lundin för vidare utbildning i fälttävlan. Vallmo har hunnit ha två föl: Daisy e. Quinar Z och Echinacea e. Balogran.
Vallmo är en mycket positiv häst som vill vara sin ryttare till lags. Hon är mycket känslig och har bra balans. Hon är försiktig av sig och har öga för hinder. Vi ser framemot att se henne på tävlingsbanor. Enligt Johan och Tina är hon ett snäpp bättre än sin mor Ingefära.
Så här skrev Tina Lundin om Ingefära:
"Kryddan i mitt liv
Jag tyckte inte alls om henne när hon kom. Tjock som en tunna och helt omöjlig att stanna. Vi hade inte ens en sadelgjord som passade. När jag red henne första gången hade jag träningsvärk i en vecka efteråt. Jag stannade henne mot väggarna i ridhuset. Jag vet att jag var arg. Jag som alltid predikar om mjuk ridning och mjuka händer. Hon är för Iiten, muttrade jag. Johan bara skrattade.
Johan sa att hon var bra. Jag tvekade. Johan sa att hon hoppade bra. Okej, det var väl okej. Men jag vägrade att rida henne. Hennes ägare Hans sa att hon var bra. Jag tvekade iallafall. Nåväl, jag försökte rida igen. Pest och pina! Jag saknade min älskade Debut. Mjuk som bomull i munnen och lydig som få.
Hon är vacker, sa Anna, Anette och Trine. Ja, tänkte jag. Snygg är hon, men omöjlig att rida. Rid, sa Johan. Nej tack, sa jag. Rid, sa Johan med skärpa i rösten. Sedan red jag. Det gick lite bättre men inte bra.
Tävla nu, sa Johan. Jag stirrade. Han är nog inte riktigt klok, tänkte jag. Tävla med ett ånglok. Men, det blev Tranemo. Och plötsligt stämde kryddningen. Dressyren gick mycket, mycket bra. Kryddan spetsade öronen och gjorde allt jag bad om. Hon stannade på en femöring i halterna. Hon var helt underbar. Vi vann. Vi vann över 42 ekipage. Kryddan och jag. Jisses! Där ser du, sa Johan och Hans. Jag bara log.
Sedan var det upp och ner. Som att åka karusell. Ibland gick det bra, ibland gick det inte att få stopp. Men det stämde på tävling. Visst, visst kunde hon busa i dressyren. En gång bytte hon galopp tretton — det är sant — gånger i programmet. Duktig på galoppombyten, sa domaren. Men det fanns ej med i programmet, fortsatte hon. Jag vet, jag vet, suckade jag.
Det här var svårt, sa Johan. Det här var väldigt svårt, sa Hans. Fin bana, sa Erik 3 år. Det här är för tokigt, tänkte jag. Det var medelsvår fälttävlan i Skatteberga. Det var så tekniskt svårt att det fick mig att rysa. Jag klappade om Kryddan innan terrängstarten. Dressyren och hoppningen hade hon skött med den äran. Nu stod vi inför vårt svåraste prov någonsin. Hinder nummer två var en häck som mätte 1,85 meter. Bara vi kommer över den, tänkte jag. Kryddan tvekade lite men hoppade, nej klättrade över den enorma häcken. Det blev lite strul på hinder nummer fyra, en två meter djup grav med upphopp bakom. Jag böjde mig fram och klappade hennes hals. Vi klarar det här, tjejen. Du och jag. Du är den tappraste som finns. Det gjorde vi. Kryddan gick bara bättre och bättre. Vatten och coffin bara försvann förbi. Hon var pigg i mål. Jag älskar dig Kryddan, tänkte jag. Jag älskar dig, sa jag. Du är den modigaste, tuffaste häst jag ridit. Förresten, Kryddan i mitt liv är Ingefära."
Jag tyckte inte alls om henne när hon kom. Tjock som en tunna och helt omöjlig att stanna. Vi hade inte ens en sadelgjord som passade. När jag red henne första gången hade jag träningsvärk i en vecka efteråt. Jag stannade henne mot väggarna i ridhuset. Jag vet att jag var arg. Jag som alltid predikar om mjuk ridning och mjuka händer. Hon är för Iiten, muttrade jag. Johan bara skrattade.
Johan sa att hon var bra. Jag tvekade. Johan sa att hon hoppade bra. Okej, det var väl okej. Men jag vägrade att rida henne. Hennes ägare Hans sa att hon var bra. Jag tvekade iallafall. Nåväl, jag försökte rida igen. Pest och pina! Jag saknade min älskade Debut. Mjuk som bomull i munnen och lydig som få.
Hon är vacker, sa Anna, Anette och Trine. Ja, tänkte jag. Snygg är hon, men omöjlig att rida. Rid, sa Johan. Nej tack, sa jag. Rid, sa Johan med skärpa i rösten. Sedan red jag. Det gick lite bättre men inte bra.
Tävla nu, sa Johan. Jag stirrade. Han är nog inte riktigt klok, tänkte jag. Tävla med ett ånglok. Men, det blev Tranemo. Och plötsligt stämde kryddningen. Dressyren gick mycket, mycket bra. Kryddan spetsade öronen och gjorde allt jag bad om. Hon stannade på en femöring i halterna. Hon var helt underbar. Vi vann. Vi vann över 42 ekipage. Kryddan och jag. Jisses! Där ser du, sa Johan och Hans. Jag bara log.
Sedan var det upp och ner. Som att åka karusell. Ibland gick det bra, ibland gick det inte att få stopp. Men det stämde på tävling. Visst, visst kunde hon busa i dressyren. En gång bytte hon galopp tretton — det är sant — gånger i programmet. Duktig på galoppombyten, sa domaren. Men det fanns ej med i programmet, fortsatte hon. Jag vet, jag vet, suckade jag.
Det här var svårt, sa Johan. Det här var väldigt svårt, sa Hans. Fin bana, sa Erik 3 år. Det här är för tokigt, tänkte jag. Det var medelsvår fälttävlan i Skatteberga. Det var så tekniskt svårt att det fick mig att rysa. Jag klappade om Kryddan innan terrängstarten. Dressyren och hoppningen hade hon skött med den äran. Nu stod vi inför vårt svåraste prov någonsin. Hinder nummer två var en häck som mätte 1,85 meter. Bara vi kommer över den, tänkte jag. Kryddan tvekade lite men hoppade, nej klättrade över den enorma häcken. Det blev lite strul på hinder nummer fyra, en två meter djup grav med upphopp bakom. Jag böjde mig fram och klappade hennes hals. Vi klarar det här, tjejen. Du och jag. Du är den tappraste som finns. Det gjorde vi. Kryddan gick bara bättre och bättre. Vatten och coffin bara försvann förbi. Hon var pigg i mål. Jag älskar dig Kryddan, tänkte jag. Jag älskar dig, sa jag. Du är den modigaste, tuffaste häst jag ridit. Förresten, Kryddan i mitt liv är Ingefära."